AlltomBostad

Bara egen el

Bara egen el

Då Tomas Aarmo byggde nytt hus 2011, valde han att inte ansluta sig till elnätet. Han producerar all el själv, och elräkningar är ett minne blott.

– Det är vindkraftsparken på Hundhammerfjellet i horisonten som inspirerade mig. Jag är fascinerad av vindkraftverk, och ville se om jag kunde klara mig med egen vindsnurra, säger Tomas Aarmo, som bor på Otterøya utenfor Namsos, Nordtrøndelag i Norge. Sol och vind

Sol och vind
Det nya timmerhuset blev byggt i fjol. I ett hörn på tomten står Furtebua*. Det lilla huset, som svågern menade att Tomas måste fly till när sambon trätade och skällde, är hjärnan i strömproduktionen. Två vindsnurror står på taket, tillsammans med fem solcellspaneler på tak och sydväggen. Inne i Furtebua, omvandlas strömmen til 230 volt. Här är också två ton batterier placerade för att lagra strömmen, samt ett reservaggregat i den händelse att vinden skulle sluta att blåsa och solen sluta att skina.

– Jag har en vanlig liten vindsnurra, och så har jag en som är importerad från Kina. Den kinesiska är absolut bäst. Den ger bäst prestanda och är ljudlös, då den använder magnetisk levitation i stället för kullager, och är dessutom vibrationsfri. Vanliga vindsnurror kan inte stå vid sidan av varandra, då de skapar turbulens i luften. Enligt Aarmo ska den kinesiske snurran inte orsaka turbulens. De kan därför stå på rad utan problem, som buddhistiska bönhjul ungefär. Han ska byta ut den vanliga vindsnurran till förmån för ännu en från Kina. Då stormen Berit härjade som värst, blev det strömlöst hos alla grannarna.
– Då knäppte jag på extra mycket lampor, för att grannarna skulle se, säger Aarmo och ler hjärtligt. Då han inte var ansluten till elnätet, njöt han gott av sin egenproducerade ström.

Medveten användning
Familjen på fem lever moderna liv. De har platt-tv, dator, elektrisk gitarr, och all tänkbar elektriskt köksutrustning.
– Vi har en elektrisk spis, men den är bara använd en gång. Och det var till att grädda en Grandiosa, säger Tomas Armo med ett leende.
Den ugnsbakade maten lagas vanligtvis i en vedeldad spis. Då värms huset upp samtidig som pizza och gratänger blir färdiga på samma gång. Stekpannan och grytorna värms upp på gaseldade hällar, som Aarmo menar är mer effektive än vanliga elplattor.
All belysning i huset består av LED-lampor.
– De är dyrare i inköp, men sparar mycket ström. Elradiatorer slukar mycket ström, så såna finns inte i Aarmos hus.
Varmluften från vedspisen används två gånger. Efter att den har stigit upp mot taket på andra våningen, leds den ned genom en kanal till badrummet.

Framtidsplaner
När den nya stora vindsnurran sätts upp till sommaren, ska den ersätta gasen som används till varmvattnet. Då ska Aarmo också sätta upp solfångare på hustaket till förvärmning av varmvattnet.
– Men det första jag ska göra är att montera en ny fläkt mellan första och andra våningen. Den ska leda varmluften till andra våningen och sen ner till vardagsrummet igen, säger han.

Överskott på el
Innan Aarmo byggde huset, kollade han regelverket, och fick klart för sig att det inte fanns regler för anslutning till elnätet eller inte.
– Kommunen var positiv till planerna mina, men elbolaget var inte lika nöjda, säger han.
Det är inte så konstigt, eftersom han inte längre får en elräkning från dem varje månad. Aarmo kan däremot hellre tänka sig att leverera överskottsströmmen till elnätet. För på sommaren har han ett aldrig så litet lyxproblem:
– I fjol sommar producerade vi för mycket ström, även om vi använde strömmen under byggarbetena, var jag tvungen att slå på en fläktugn utomhus och låta bygglamporna lysa hela natten, för att dumpa ström, säger han.
De två ton tunga batterierna kan inte bli mer än fulladdade, så för att inte slå av systemet, blev han tvungen att använda överskottet på detta sätt.
– Jag tvivlar på att jag blir strömlös i det första taget, säger en mycket nöjd småskalig elproducent.

Text och foto; Kjetil S. Grønnestad

EftersomTomas Aarmo bygger timmerstugor till vardags, var det naturlig att ett eget hus blev byggt i timmer. Fönsterlister mellan timmerstockarna hindrar vattnet att tränga in och mellanrummet blir en isolerande luftficka. De mörka timmerstockarna värms upp under dagen och avger värme till långt in på natten.

Den vedeldade spisen värmer upp både hus och mat. Den lilla fläkten på toppen av spishällen drivs av värmen och fördelar den ut i rummet.

Instrumenten i "Furtebua" visar att batterierna laddas, även på en vindstilla dag i januari.

Den lilla kinesiska vindsnurran är ljudlös för att den använder magnetisk levitation i stället för kullager. Enligt Aarmo producerar den heller ingen turbulens,vilket gör att flera vindsnurror kan sättas upp på rad.

Fakta:
Huset, med egninsatsen räknad, kostade 2,5 miljoner norska kronor.
Elektroniken och batterierna i Furtebua kostade sammanlagt 250.000 kronor.
Den vanliga vindsnurran kostade 8.000 kronor. Den egenimporterade kinesiske vindsnurran kostade 3.590 kronor.
Solcellspanelerna kostade 15.000 kronor per styck.
(Vindsnurror och solceller ingår i Furtebuas totalpris på 250.000 kronor, som också är inbakat i husets totalpris på 2,5 miljoner kronor)

*Furtebua. Ett norskt uttryck för en liten stuga där den sure och tväre norrmannen/kvinnan går in och surar i fred och ro för att sedan komma ut som en ny, glad människa.